27/2
Trött trött trött. Trodde det var meningen att vi skulle ha en lite lugnare vecka i skolan eftersom vi inte får lov som förberedande. Gå halvtid och få vila upp sig lite. Men vi har ju vart på plats 8.00 varje morgon och sedan repat på eftermiddagarna också, så känner mig inte det minsta utvilad. Snarare tvärtom. Man vet vad man ska tänka på och vad man ska öva på, men kroppen gör helt enkelt inte som jag vill. Att repa hela dagen imorgon gör knappast saken bättre, men man får väl hoppas att vi kan danserna bättre efter det i alla fall.
Idag hade vi stagefighting. Jättekul, men jag trodde det var meningen att man inte skulle skada sig. Nu sitter jag här med en blåslagen hand. Men det beror kanske mest på min bristande teknik och att jag är så kass på att sikta. Tror att jag tog mig igenom lektionen utan att ge Karin några bestående men i alla fall.
Nu när jag ändå klagar på trötthet och blåmärken så måste jag få ta upp vad jag verkligen stört mig på den här veckan. Som jag i och för sig alltid stör mig på, men jag har råkat ut för ovanligt många den här veckan. Människor som måste tränga sig på/av tunnelbanan före andra. Hur svårt kan det vara att vänta tre sekunder? Du hinner på/av, JAG LOVAR! Praktexemplet var häromdagen när en man trängde sig förbi mig av tåget när jag väntade med att gå av för att ge plats åt en barnvagn. Jag må vara en av de stressade stockholmarna som ser det som en sport att försöka gå om så många som möjligt i morgonruschen på t-centralen. Men inte ens jag har så bråttom. Slappna av!
/Sanna
Redo att repa Klaras koreografi.
Idag hade vi stagefighting. Jättekul, men jag trodde det var meningen att man inte skulle skada sig. Nu sitter jag här med en blåslagen hand. Men det beror kanske mest på min bristande teknik och att jag är så kass på att sikta. Tror att jag tog mig igenom lektionen utan att ge Karin några bestående men i alla fall.
Nu när jag ändå klagar på trötthet och blåmärken så måste jag få ta upp vad jag verkligen stört mig på den här veckan. Som jag i och för sig alltid stör mig på, men jag har råkat ut för ovanligt många den här veckan. Människor som måste tränga sig på/av tunnelbanan före andra. Hur svårt kan det vara att vänta tre sekunder? Du hinner på/av, JAG LOVAR! Praktexemplet var häromdagen när en man trängde sig förbi mig av tåget när jag väntade med att gå av för att ge plats åt en barnvagn. Jag må vara en av de stressade stockholmarna som ser det som en sport att försöka gå om så många som möjligt i morgonruschen på t-centralen. Men inte ens jag har så bråttom. Slappna av!
/Sanna
Redo att repa Klaras koreografi.
Kommentarer
Trackback
